Fick igår en kommentar på en bild som jag hade lagt ut på Instagram. Det handlade om en bild tagen från balkongen på jobbet. En bild som den som kommenterade inte riktigt visste om den var upp och ner eller rättvänd.
Samma bild men två helt olika intryck. Jag förstår vad hon menar. Riktigt kul faktiskt.
Att komma hem från jobbet, byta om till fritidskläder, hämta kameran och lasta hunden för att sedan få en stund i solen på stranden är vardagslyx. Vardagslyx som jag verkligen värdesätter. Idag fick vi med oss ytterligare en familj med welshar, Sintras tremänning Kajsa och valpen Saga. Det blir alltid lite extra kul och fart och fläkt om det är fler hundar med. Sen blir man så glad av att se hundarna så glada också. Alltid extra glada av att leka med andra hundar av samma sort 🙂
Visst blir man glad av att se dem? Jag blir det i alla fall. De sprider en underbar energi bara genom att vara och visar så tydligt att man ska njuta av nuet
Nu hoppas jag på en lång fin höst med klar krispig luft och vackra solnedgångar.
Idag känns det som om någon har kortat av mina ”hamstrings”. Det tar liksom bara stopp. Träningsvärk tror jag att det stavas. Härlig träningsvärk!
Att den skulle dyka upp var jag nog egentligen aldrig tveksam till utan frågan var mera – när – och hur mycket. Nu vet jag och jag kan riktigt känna hur stark jag blir. Tidigare trodde man ju att träningsvärk uppstod av att man tränade och på så sätt fick små bristningar i muskeln. Numera tror man istället att det är en förstärkning av muskeln som gör att det gör ont. Ont gör gott liksom.
Och ja, jag gillar träningsvärk.
Träningspasset (PT-small Group) med Mark på Sportlife var över. Jag kunde knappt gå och visste att morgondagen skulle innebära go’ träningsvärk i benen. Lite för att mota Olle i grind tänkte jag att en rask promenade med vovven kanske skulle vara bra. Få väck lite slaggprodukter efter träningen typ.
Nästa gång ska jag komma ihåg att det på hösten blir både mörkt och kallt på kvällarna och att skogsvägarna inte är belysta. Vi kan väl säga som så att det var skönt när jag tillslut kom fram till vägar med lampor och att jag nästa gång kommer ha på mig både jacka, långa byxor och vantar…
Men fint var det!
Under perioden 21 september till den 20 oktober har Kjell Engman sin glasutställning Angels City i Vattenfalls bergrum i Stenungsund. Det är en utställning jag inte tänker missa! Av det rapporter jag fått hittills är det något utöver det vanliga.
en lisa i livet 