Det såg ut som om tjuren vi mötte på promenaden trodde att han stod väl ”kamouflerad” i busken så ingen av oss hade hjärta att berätta att vi såg honom. Som tur var upptäckte ingen av de åtta hundarna den 🙂

Sedan i onsdags var det bestämt att vi skulle ses och allt eftersom veckan gick blev vi fler. Till slut var det åtta welshar med tillhörande ägare som skulle promenera en sväng under lördagen. Givetvis med fika på vägen.
De ursprungliga planerna fick ändras. Stället vinkade tänkt oss först var lite för riskabelt. Riskabelt på så sätt att någon riskerade att köra fast i snön. Istället valde vi en promenad längs vattnet med utgångspunkt Getskär.
Två timmar senare kom vi hem och ställde hunden i duschen. Inte för att hon var smutsig utan mer för att smälta all snö som hade fastnat i hennes päls. Kramsnö och plusgrader är inte alltid bra. Men – en härlig promenad fick vi och återigen slås vi av hur lika welshägare är. Vi är nog ett lite speciellt släkte…

Sitter man ”i baksätet” har man inte mycket att säga till om. Tur då att vi var på resa i Tyskland, på tomma vägar, på Autobahn, på sträckor med fri fart. Och att det bara var för att ”testa” för så värst bekvämt var det inte. Ljudnivån och skakningarna ökade betänkligt.
Helgens resa till Tyskland var ingen nöjestripp. Yngsta dottern håller på med sitt gymnasiearbete och har valt att tillsammans med en kompis skriva om Förintelsen. Ett av de läger som vi besökte under helgen var Sachsenhausen och man kan inte annat säga än att lägret hade (har) en massiv ”inhägnad”.
