Det går upp och det går ner

Idag har det varit mest ner tyvärr. Ja, bortsett från när en kompis kom förbi på en kopp kaffe. Den där stunden i solen på altanen var guld värd. 

Redan när jag vaknade kände jag att det var något som inte var som igår och det var inget som blev bättre under dagen heller. Mer ont och mindre rörlighet i tån känns inte som ett steg framåt direkt. Mera som att det går åt fel håll men vad vet jag. Kanske och förhoppningsvis är det bättre imorgon. 

Lite laddning fick jag ändå när jag kunde sitta ute en stund och njuta av solen. Dessutom kom vännerna/grannarna med hemgjord ärtsoppa och pannkakor till mig. Det blir perfekt till lunch imorgon. 

  

Dagens lärdom

Man blir visst trött av smärta. Och smärta döljer smärta. 

Har minskat på dunderpillren till tre gånger om dagen och det går rätt ok. Sista timmarna innan jag tar nästa dos känns i foten och gör mig väldigt trött. Dessutom undrar jag vart min ryggvärk tagit vägen. Den som jag alltid har. På något sätt har den försvunnit. Enda rimliga slutsatsen kring den är att smärtan i foten är starkare och därför kamouflerar min vanliga värk. 

Dagens höjdpunkt var annars besöket som tog med sig sin hund när hon kom hit. Ja, hon hade med sig både bullar och tulpaner också men Sintras bror smäller helt klart aningen högre 🙂

 

Imorgon är en annan dag…  

Ska kanske tänka lite realistiskt

Efter att gårdagen gått över förväntan blev jag ganska förvånad över att vakna vid fem och ha duktigt ont. På något sätt är medicineringen så klockren att jag glömmer att tån sågats av och ben har filats bort, sånt som faktiskt borde göra ont ett tag. 

Det fick bli en långsam start på dagen men tro inte att jag hade lärt mig något för det. Nej, med mediciner i kroppen tyckte jag att det var en riktigt bra idé att bädda sängen. Det var det inte! Utrymmet under sängen var inte tillräckligt högt för att fot med specialsko inte skulle slå i kanten och då hjälpte ingen medicin i världen. 

Det ÄR lätt att glömma sig men jag SKA försöka ta det lite lugnare. Jag har ju laddat upp med massor av böcker och hittills har jag bara tittat på dåliga serier på tv’n och sovit. Böckerna köpte jag ju för att läsa och det är nog vettigare än att typ dammsuga eller så (jo, den tanken slog mig i eftermiddags…). 

Jag måste skärpa mig! 

Koncentrerat ont

Jo, ont har jag och på ett lite spännande sätt. Det är liksom superkoncentrerat till just precis där benet i tån är kapat och där knölen är filad. Bra är att medicinerna jag fått funkar för när den slutar verka gör det duktigt ont. Så mycket tablettmotståndare jag är tar jag dem ändå. Var sjätte timma. 

I några dagar till blir det både sådana med morfin och starka alvedon. Därefter ska jag först sluta med morfinet och sedan trappa ner alvedonet. Men för nu tar jag allt jag kan få…

Ja, jag tränar på att gå med kryckor också. Och    gå utan kryckor på specialskon. Och viftar på stortån. 

När man känner sig som en dålig fru

Maken fyller år idag och borde blivit uppvaktad med skönsång, paket och frukost. Men inte idag inte. 

Nej, idag serverade han mig kaffe vid sängen, hjälpte mig på med kläder, dukade fram frukost och annat jag kunde överleva på matmässigt under en dag vid soffan innan han åkte till jobbet. Jag kunde inte ens ge honom hans present… Den fick jag be honom hämta själv. 

  

När han sedan kom hem från jobbet baxade han ut mig på altanen för en dos sol innan jag återigen hamnade liggandes i soffan och vännerna som skulle kommit och ätit tårta fick besked om att komma en annan gång. 

Som grädde på moset behöver han hjälpa mig med nästan allt. Inte ens duscha klarade jag helt själv. Trots nyinköpt pall i duschen och plastpåse på foten. 

Nej! Han är helt klart värd en mycket bättre födelsedag. Nästa år får jag se till att inte opereras dagen innan.