När helgen liksom bara går

Ibland måste man bara vara. Liksom ta dagen som den kommer och inte göra så mycket. Ändå blir det en del insprängda inplanerade saker under en helg som egentligen är tom.  

Till exempel måste man börja med gulaschsoppan redan efter frukosten så att den blir mustig och fin till middagen man spontant bjudit in sina vänner till. Den där gulaschsoppan som jag fick receptet till av Frau Maria i Tyska Ruderting.

  
Och så var det den där skogspromenaden, där vi också skulle grilla.

Vi pulsade i decimeterdjup snö och valde det kortare spåret när snön började fastna i hundarnas päls och under tassarna. Men härligt var det och träningsvärk fick jag. Dessutom hade vi lånat med oss Gnista och fick mysa lite med henne också. 

   
    
     

Det är så roligt att se hur Philip mer och mer tar för sig och hittar sin plats hos oss. Och kul i snön har han verkligen.  

Synd att snön ska försvinna nu… Jag hade  gärna behållt den ett tag till. 

 

Kallt, krispigt och vackert

Minus 17 grader visade termometern imorse och det är lite kallare än vad det brukar vara här på västkusten. Många beklagar sig och längtar efter värme. Visst längtar jag också lite efter värme men jag gillar vädret nu också. Bara man har varma kläder och det har jag 🙂

Vackert är det! 

   
   
Nu blev det aningen varmare mitt på dagen så det fick bli en promenad i skogen med hundarna. Ja, båda. Dottern följde med med Gnista också och vi kan väl säga att det är lätt att förstå varför rasen heter Welsh ”Springer” spaniel. Jösses vad de sprang och glada var de. Hela tiden. 

Glada hundar, vackert väder och söndag. Mycket mer än det behöver i alla fall inte jag. 

   
   
Imorgon måndag och ett försök att landa i vardagen igen efter årets tråkiga början och allt som kommit med det. Men först Så ska det låta och efter det den norska serien Kampen om Tungvattnet. 

Äntligen lite julkänsla

Först julbord med jobbet i fredags. Sedan middag med jultema hos goda vänner på lördagen för att sedan toppa med lucia- och adventsmys hemma på söndagkvällen. Nu luktar det till och med jul hemma och jag har haft årets husliga dag. 

Det där med att vara huslig är inte min grej men idag bjöd jag på massa egengjorde godsaker. Ibland förvånar man till och med sig själv. 

Saffransbullar med mandelmassa, pepparkaka med parmesan, smördegsknyten med dadlar, valnötter och ädelost, laxröra på pepparkakor, baconlindade dadlar och massa tyskt julgodis. Jag somnar inte hungrig idag…

  
   
Men det har varit massor av frisk luft också. Det blir lätt så med hund i huset. Två skogspromenader hann jag med. En i lördags och en idag. Härligt skönt och att se Philip springa lös och vara lycklig gör mig glad. 

Vi blev rekommenderade att vänta i sex månader med att släppa honom men nu gör vi det även om det bara gått tre och en halv månad. Och han är jätteduktig och håller kanonbra koll på oss. 

 

Philip och Gnista
  
    
Philip tar täten och Charlie försöker hänga med
  
Philip och Charlie
  
…med solsken i blick
  

En solglimt mellan ösregnet

Om och som det har regnat idag. Jo, det höll upp lite när jag och Philip gick morgonpromenaden och även på lunchpromenadn men utöver det har det varit duktigt regnande. 

Men så plötsligt sprack det upp en kort stund. Tillräckligt lång var stunden att jag hann njuta lite av vackerheten också. Vi kan väl kalla det mindfulness på mitt vis.

  
Ytterligare solglimtar blev det att träna med en fin vän och sedan äta middag med yngsta dottern på Harrys. En rätt skaplig lill-lördag på alla vis. 

Ja, utom att Gnista har kommit på hur man tar sig upp på matbordet och gärna sitter där och tittar ut när vi inte är hemma. Imorgon blir det till testa att lägga ett kompostgallet på bordet. Möjligtvis avskräcker det henne lite…