Allt har en början, även vi. Med vi menar jag början för maken och mig. Den där början som var en kyss. Den där första och lite försiktiga, undrande men ändå förhoppningsfulla.
Vad som hände sen? Bröllop, barn, villa, segelbåt och vovve. Och hela tiden VI. Vi som i maken och jag. Vi som pågår idag och som började den 11 september 1988.
Det är häftigt. Det är kärlek! Min kärlek! VÅR kärlek! 💞
Med toppar på upp emot 17 m/s gick utomskärsseglingen från Smögen till Ängeviken rätt snabbt och med handen på hjärtat var det kul. Kul eftersom jag tänjde min komfortzon rätt rejält. Ibland måste man göra det och när möjligheten plötsligt dök upp tog jag chansen.
Men – jag måste erkänna att det verkade vara en mycket bättre idé sent igår kväll när möjligheten plötsligt fanns…. Imorse var jag inte lika övertygad.
Härlig segling var det. Enda gången jag plötsligt var i yttre kanten av komfortzonen var när de olika navigationshjälpmedlen som användes inte stämde helt överens och det var rätt mycket ”grus” runtomkring. Med tre meter höga vågor finns liksom inte lika mycket marginal.
Jag är glad att jag tog chansen!
Det är inte alltid som vi är duktiga på att faktiskt utnyttja den värdefulla tid vi har. Ofta är vi inriktade på den där ”stora” grejen som är inplanerad för helgen och övrig tid blir mer eller mindre transportsträckor på väg till eller från händelsen.
Efter den här helgen har vi fått oss lite av en tankeställare. Vi har utnyttjat ALL tid och hunnit med otroligt mycket och det utan att jäkta. Helgen blev en komprimerad semester vackert väder, på olika ställen och vi har träffat otroligt många roliga människor. Om en helg kan kallas för kindeägg så är detta en sån här helg…
Den stora händelsen för helgen var så klart 100-årskalaset i Strömstad.
Med ett startskott på festen satt till kl 17 checkade vi in på Laholmen i god tid. Tur var kanske det eftersom makens bokning inte verkade finnas. Efter lite avstämningar med bekräftelsemail och annat hittades felet (den mänskliga faktorn) och som kompensation fick vi ett lite bättre rum med havsutsikt.
Över hundra kalassugna människor samlades för transport till Furholmen där det blev fullt ös långt in på småtimmarna. Glada gäster, god mat och dryck och ett värdpar som själva bjöd på underhållning (förstärkta med Jessica Andersson) tillsammans med ett härligt sommarväder i en mysig miljö kunde inte innebära annat än succé.
Efter mumsig hotellfrukost utomhus i fantastiskt sommarväder styrde vi hemåt. Vi pratade om att vi borde ha tagit båten. Med det väder som var hade en 12-timmars transportdag söderut definitivt funkat men med sämre väder hade det inte varit lika roligt.
Vid lunchtid hämtade vi Sintra och åkte ut till båten för en eftermiddag med massor av sol och bad samt en och annan liten ”powernap” 🙂 Lite trött är man allt dagen efter ett kalas…
Att sen avsluta helgen med att grilla innan man med nya fräknar på näsan kryper ner i sängen inför kommande måndag blev pricken över i och vi är lite lätt förundrade men mycket nöjda över hur mycket man kan hinna med lite planering och väl utnyttjad tid. Varje helg ska man nog inte göra så men när alla parametrar finns går det uppenbarligen att få till det. Då kan det bli en minisemester på en helg.
En helg om året sticker vi iväg. Med kylen laddad och höga förväntningar ger vi oss av. Dessutom har vi varje år haft vädergudarna med oss.
Vid 17 lade vi loss och länsade sedan hela vägen till bojen på Lyr. Vi har badat, skrattar, ätit och druckit gott och bara varit. Årets tjejseglingshelg kunde inte ha börjat bättre… Allt kryddat med riktigt sommarväder.
Dagen har närmat sig och det är inte utan att det känns stort. Stort och viktigt och häftigt. Idag är det 25 år sedan som jag träffade min man för allra första gången. 25 år sedan en helt ny fas i mitt liv inleddes. 25 år sedan en fas i mitt liv inleddes som gav mig tre underbara döttrar och en älskad make. 25 år sedan startskottet gick till vår alldeles egna familj.
Ändå kan jag inte förstå att det har gått så många år. När hände det liksom? 25 år?! Ett kvarts sekel! Det är stort. Riktigt stort. Och allt för att jag öppnade den där dörren, i allt för stor, lånad badrock, med schampo i håret och mötte mannen i mitt liv. Han min andra halva – som gör mig hel. Han som lärt mig om kärlek och mycket annat och som jag känner en sån stor kärlek till. Mer innerlig och djup för varje år som går.
Mitt livs kärlek!
en lisa i livet 