Kraschade i soffan efter jobbet och slötittade på tv. Fastnade framför kanal5 och programmet Unga mödrar. Uppnebarligen är det ett program om unga mammor i vårt grannland Danmark. Visst – det var 16 och 17-åringar som nyligen fått barn men även mammor i 20-25-årsåldern. Jag tappade hakan. De var så omogna och klarade inte av att ta hand om sina barn själva.
Jag var 19 år när äldsta dottern föddes, 20 (nästan 21) när mellandottern kom och vid 24 var jag trebarnsmamma. Jag kan inte känna igen mig i något av det som det danska programmet visar.
Jag kan köpa att det är vanligare att yngre mammor är mindre erfarna på mycket men en 40-årig nybliven mamma kämpar nog med exakt samma ”ångest” som en 17-åring. Det tror jag i alla fall. Såg det på nära håll när jag precis fött mellandottern. Ett par timmar efter att jag/vi kommit upp på avdelningen kom ytterligare en nyförlöst kvinna till det tvåbäddsrum som vi fått oss tilldelade. Hon var 39 och förstagångsmamma, jag 20 och mamma till två. Hon hade aldrig överhuvudtaget varit intresserad av barn innan, jag hade alltid tyckt om och varit i närheten av små barn. Gissa vem av oss som var ängsligast… Och när yngsta dottern föddes och jag bar runt henne på armen på BB (dagen efter hon fötts) var det mängder med mammor som kom fram till mig och bad om hjälp eftersom de trodde att jag jobbade där.
Personligen tror jag att det var bra att maken och jag fick barn tidigt (han var 27). Barnen kom liksom inte i vägen för planer eller rutiner. Sen kan jag märka på mig själv att ju äldre jag blir desto mer tänker man (läs jag) på vilka konsekvenserna kan bli om man gungar högt, klättra i träd eller bara springer på asfalt… Tjejerna har fått göra allt det där – och jag har lekt med dem. Vi tävlade tidigt om vem som kunde gunga högst (stående) och hoppa längst från gungan. Måste erkänna att jag fick kämpa 🙂
Nu – när jag är 39 och de är 15, 18 och 19 år är det precis hur roligt som helst, men jag är nog ängsligare för dem nu än vad var jag var när de föddes.
