Ibland får man syn på en text som gör att man stannar upp. Stannar upp och reflekterar lite. Som med den här texten:
Visst är det så?! Och varför gör vi det inte? Det borde vi ju!
Det ska jag försöka…
Den har stått där ett tag och jag har liksom inte tänkt så mycket på den. Tills nu.
Nu har jag börjat fundera kring det. Som tidigare jympaledare vet jag att många går och tränar för att bli smalare/gå ner i vikt. Många och då med en sund relation till träning och mat lyckas också. Jag vet också att träning faktiskt kan innebära en viktuppgång när man utvecklar mer muskelmassa av träningen och jag vet att det har gjort att några valt att sluta träna igen.
Vad signalerar en våg i omklädningsrummet på träningsanläggningen? En träningsanläggning som vänder sig även till ungdomar från 15 år och uppåt, och även små barn faktiskt. Att träning och vikt hör ihop?
Jag fick höra ”jag hör vad du säger och tar det med mig” men….
Är det verkligen så? Stämmer det verkligen?
Om det nu är så att träningsanläggningen vill tillgodose sina medlemmars önskemål – kommer de då att tex ha försäljning av lättöl om många ber om det? Skulle inte tro det faktiskt.
Jag ogillar tanken att vi i ett samhälle där utseende-, mat- och viktfixering och även ätstörningar är ett stort problem, ska påminnas om pressen och kraven även på gymmet. Kanske till och med att det uppfattas som en uppmaning – att väga sig. Visst inser jag att de som är drabbade kommer att hitta andra ställen att väga sig på men träning vill jag ska kopplas ihop med att må bra – inget annat.
”Jag hör vad du säger och tar det med mig…” fick jag höra och jag hoppas att det kommer att innebära att man tänker till ett varv till och plockar bort vågen.
Så här går mina funderingar. Är det bara jag som tänker så? Är jag helt ute och cyklar?
Vad tycker ni?
Det är något speciellt med färgen på himlen så här års. Vid vackert väder är den lite blåare än blå. Just det mötte med i morse när jag gick från parkeringen och som vanligt gjorde det mig glad. Glad inombords och så glad att det liksom spillde över lite till mungiporna också. Så mycket att jag nog faktiskt började nynna lite och direkt tog mig ut på balkongen för att föreviga det. Det blåa som speglas i vattnet och gör vattnet ännu blåare.
Den känslan.
Samma känsla infann sig efter lunchen – återigen på väg från parkeringen och in på kontoret. Då gick jag en annan väg och plötsligt såg jag inte bara det blåa utan även att gräset börjar bli grönt. Den färgkombinationen… Jag säger bara det. Det är så vackert. Och vackert gör mig glad. Från öra till öra.
Jag är bara så taggad för vår! Sverige är fantastiskt!
Än har inte krabborna vaknat till liv men det var helt klart ”fiskeläge” idag.
Barfota och i t-shirt och uppkavlade jeans har jag jobbat med båten. Vid fikat fångade jag kompisarnas söner på bryggan. De hade full spaning ner i vattnet. Det kalla vattnet som bara har orkat upp i ca 8 grader än så det lär dröja tills det är krabbfiskeläge på riktigt.