Lite bitter

Bitter – detta fantastiska och i mitt tycke fel- och överanvända ord… Alla är ju bittra idag. Och kränkta. Vi får inte glömma kränkta.

Ändå är det just bitter som jag tycker beskriver hur jag känner idag. Solen skiner och i normala fall hade jag vaknat i båten idag. Suttit i solen och sippat på en kopp kaffe och funderat över dagens möjligheter. Så ser inte verkligheten ut. Möjligheterna jag har för idag sträcker sig till val av sittplats med foten i högläge. Soffan eller altanen. Ok, det hade kunnat vara värre. Det hade faktiskt kunnat regna och då hade det vara varit soffan kvar som alternativ.

På Facebook ser jag bilder som vänner lagt upp. Frukost i sittbrunnen, blå himmel, strålande sol och det där blåa blåa vattnet.

Jo, jag är bitter på riktigt. Besviken alltså. Men jag säger bitter, det är ju modernt.

Oro över om något blivit fel

Jobbar 50% den här veckan tack vare att jag kunde byta sjukskrivning mot taxiresor.  Där överraskade Försäkringskassan rejält när den frågan bara tog två dagar att hantera. 

Strax efter åtta hämtas jag hemma av taxi och vid kvart över tolv står de utanför jobbet. Bekvämt som bara den men lite knepigt. 

Det känns riktigt bra att jobba igen men jag är lite bekymrad över foten. Även om jag har foten på en kudde på en stol och knappt rör mig i huset har stortån och tån bredvid (pektån?) svullnat och stiftet som håller tån på plats vridit sig lite. Dessutom tycker jag att stortån trycker på tån bredvid igen. Nu lägger den sig lite under den bredvid till skillnad från före operationen då fen lade sig över… Det mellanrum som fanns när jag tog stygnen förra veckan verkar vara borta.  

Jag är uppriktigt orolig. Att något blivit fel och att allt liksom är ogjort. Egentligen skulle jag tagit bort stiftet nästa torsdag men sköterskan på ortoped- och kirurgmottagningen som jag pratade med idag ändrade tiden till på måndag istället. Hon verkade ta min oro på allvar. ”Bara” fyra dagar kvar innan jag vet mer alltså. De tar stiftet då också och nu vet jag att det görs utan bedövning. Mer att oroa sig för alltså…

Nej, idag är ingen bra dag. Jag vill liksom bara att det ska bli måndag – eller inte. 

Typ aj!

Försäkringskassan gick med på taxiresor till jobbet om jag började jobba lite innan sjukskrivningen gått ut. Vi snackar två dagars hanteringstider… Jag är imponerad. 

Strax efter åtta i morse stod då taxin utanför huset och kvart över tolv stod en utanför jobbet så att jag kom hem igen. Det enda meckiga är att jag lägger ut för resorna själv nu och sedan skickar in kvitton för utbetalning. Två kvitton om dagen. Det kommer alltså innebära att jag ska skicka in 22 (!) kvitton. Man kan tycka att det borde gå att hantera på ett enklare och smidigare sätt. 

Hur gick då med arbetsdagen? Jo, bra. Foten på en stol och vaktmästaren lyckades till och med trolla fram en kudde till den. 

Sedan hände det. En kollega kom förbi min plats för att kolla hur det var med mig – och klappade mig på foten – just där stiftet sitter. Jag skrek och hon såg förskräckt ut. Nu var det ju inte meningen men det känns fortfarande tyvärr. 

Nu blir det soffan i eftermiddag och möjligen en stund på altanen om det är tillräckligt med lä där. Vissa positiva aspekter har fotoperationen fört med sig och det gäller att passa på medan solen skiner. 

Mitt skomode sommaren 2015

 Jag kommer så att ta revansch nästa år! 

 

Hade siktat in mig på Birkenstock men i min storlek fanns knappt någon möjlighet att reglera storleken över foten. Så… förnuftet fick råda och det blev Sköna Marie istället…

Surt…

Inte riktigt jag…

Sade jag revansch nästa sommar?