Så var det dags igen då

Den där aningen när man vaknar. Att något inte är helt hundra. Egentligen vill man inte känna efter men ändå gör man det. Något är fel. Något gör ont och känns inte som det ska. Det svider i halsen och huvudet känns fyllt av bomull.

Oavsett vad man gör går det inte att bli av med känslan mer än för en stund och då med hjälp av piller. Förbankade förkylning! Jag har inte tid med dig. Inte nu och inte någon annan gång heller för den delen. Dessutom brukar du lämna kvar rester som långvarig hosta efteråt och den förra har jag liksom precis blivit av med…

Jag vore hemskt tacksam om du valde att stanna en extremt kort tid den här gången. Typ bara idag eller så.

Kan vi säga så? Ok?

ABBA-muséet med vissa släktinslag

Vi har gjort mycket kul med dem genom åren. Från korvgrillning i 25 minusgrader till laserdome men så har vi också känt varandra i snart 23 år. Jösses vad länge och vad gammal jag känner mig nu. Igen.

I helgen var vi och hälsade på dem, våra vänner, och då passade vi på att besöka ABBA-muséet. Numera är ju ”barnen” lite äldre, typ 18+, så det kändes lite vuxnare. Visserligen var det bara två av ungdomarna som var med men med pojkvänner och ytterligare en kompis blev vi nio stycken som löste biljett.

Dotterns pojkvän var mest fascinerad över att Thåströms byxor fanns i en monter, kompisen över en monter med Eldkvarn och jag fastnade vid Björn Ulvaeus pre-ABBA, på den tiden han var med i Hootenanny Singers.

IMG_9582
Medlemmen längst till vänster är nämligen den där ”kändissläktingen” som väl alla har i sin släkt och var alltså med tillsammans med Björn och ytterligare två andra.

Lite kul är det också att läsa om hur han (och gruppen) inte fick någon rabatt på bilen som de köpte hos hans pappa, min farfars bror. Farfars bror hade bilfirma i Västervik och farfar den med samma namn i Ulricehamn.

IMG_9583

Nu var det inte bara det som var intressant. 😃 Muséet var helt klart värt ett besök och hela helgen blev mycket trevlig.

Kanske att vi överdoserade med ABBA-musik på hemvägen dock…

En kisspaus i rätt tid

När man efter fyra timmars bilkörning plötsligt blir stående stilla i bilkö på grund av en seriekrock tänker man inte på att det tar lite längre tid att komma fram till målet. Dit kom vi ju så småningom. Istället tänker man på att vi nog tog den där kisspausen i rätt tid.

IMG_1183
Usch!!! Jag hatar olyckor och hoppas att det gick bra för de inblandade. Åtminstone tillräckligt bra…

Man ska aldrig säga aldrig

Maken seglar ju radiostyrda segelbåtar sedan en tid tillbaka och jag har många gånger fått frågan om jag inte vill testa.

Jag har sagt tack men nej tack varje gång. I början för att det inte lockade mig och sedan kanske lite mer av princip… 😜

Tills idag vill säga. Nu var det så att jag INTE hade anmält mig men det hade någon annan (läs maken) och där och då var det inte läge att hoppa av.

Alltså testade jag. Och tävlade.

Vi kan väl säga så här: det var roligare än jag trodde och jag sög inte. Nej – jag vann inte men jag kom inte sist eller näst heller.

IMG_9571

IMG_9560

IMG_9558-0
och kanske att jag testar igen…

Det är tomt i sängen

Det är ingen som redan värmt upp min säng när jag ska lägga mig och som blänger lite surt och suckar när jag ber om plats. Jag får dessutom ha hela täcket för mig själv. Inte behöver jag ligga längst ut på kanten av sängen heller för att få plats och mina ben kan jag ha som jag själv vill.

Tänk att tjugo kilo Sintra kan ta så stor plats och tänk vad tomt det är utan henne.

IMG_1023

Nu är det (om allt går som det ska) bara två veckor kvar tills valparna föds och sedan ”bara” åtta veckor kvar innan hon kommer hem.

Jag saknar henne men vet att hon har det jättebra hos sin kennelmatte. Ändå kan jag inte låta bli att räkna ner dagarna.

Men, en sak i taget. Valpar först och dem längtar jag lite efter också även och det inte går att jämföra med hur mycket yngsta dottern längtar.