En verklig inspiratör

Profil Stenungsund hade idag bjudit in till Frukostmöte på Stenungsbaden. Det är alltid inspirerande att träffa andra människor och utbyta erfarenheter med men idag slog föredragshållaren alla andra med hästlängder.

Claes Hellgren (fd landslagsmålvakt i Handboll) stod för den inspirationen. Har fångade och involverade publiken på ett fascinerande sätt och jag fick en kick av att lyssna på honom. Det kan vara lätt att tro att han pratade med utgångspunkt i idrottens värld, men det gjorde han bara till viss del. Han blandade och gav på alla plan men höll det på en nivå som varken kändes för privat eller för flummig. De filmer och bildklipp han visade var också väldigt bra gjorda.

Tema var att  varje människa kan nå hur långt som helst. Med en  stark idé, barriärbrytande mål (och delmål), gemensamma värderingar och att vi mår bra både mentalt och fysiskt tillsammans med en stor dos kreativitet kan vi nå så mycket längre än vi tror. När jag gick därifrån var jag definitivt övertygad om det. Det är ju faktiskt oftast jag själv som sätter käppar i hjulet på mig själv….

Jag fick en kick både för att jag kände att det finns  mycket jag gör rätt redan idag men även för att jag kände att det faktiskt finns saker jag kan göra för att bli bättre. Saker som jag kan påverka själv. Det gäller i arbetslivet likväl som i privatlivet.

Det är alltid spännande med ny insikt. Nu gäller det bara att göra något med den!

Att göra en pudel fast egentligen en elefant…

Att göra en pudel vet jag vad det är men att göra en elefant? Det är i alla fall något som maken numera gör. Elefant alltså, inte en pudel. Och han gör den av handdukar.

Det hela började med att städpersonalen på hotellet i Dubai, där han bott i veckan, hade gjort en sådan. Läs mer här.

Därefter började han träna – och lyckades rätt bra. Till och med riktigt bra.

Nu har han till och med satt ihop en instruktionsfilm med hur man gör. Vågar jag gissa att det kommer att göras många elefanter runt om? 🙂

Han är duktig maken! Men undra om han inte tillbringar liiiite för mycket tid ensam på ett hotellrum nu. Tur att han kommer hem imorgon.

Vindrosor och Tomtningar

Det blev ännu mer klättring på bergen på Storö på Väderöarna. Efter en god lunch och en siesta i sittbrunnen gick jag och vännen på Alinde ytterligare en sväng. Vi ville se om vi kunde hitta både en tomtning kallad ”Kyrkan” och några vindrosor som skulle finnas inristade i berget. Just nu pågår ett arbete just på Väderöarna för att forska mer kring dessa.

Kyrkan tros vara en gammal begravningsplats för omkomna sjömän och på en altarliknande sten finns ett kors och ett upp och nervänt hjärta inristat. Hjärtat symboliserar döden. De finns även de som tror att Kyrkan användes av korsfarare på sin väg mot Nidaros.

Vi lyckades hitta både Kyrkan och två vindrosor och det är inte utan att man känner historiens vingslag. Här har sjöfarare sökt skydd och lä sedan lång tid tillbaka. Man blir full av vördnad.

När jag kommer hem igen tänker jag läsa på mer om Väderöarna och dess senaste funktion som boplats för lotsar och fyrfolk. Det som känns som det förflutna kom plötsligt nära inpå när jag idag fick veta att en kollegas mor var från ön och hade levt sina första 18 år här. Jag vill veta mer…

Vi har det bra…

…vi här bak i bilen…

Vi är på väg till Tanumshede för att hälsa på makens föräldrar. Av olika anledningar var det jättelänge sedan vi sågs nu.

Mellandottern håller ju på och övningskör och premiärkör nu på motorvägen. Det är lagom långt för ett träningspass så det var självklart att hon skulle köra idag. Det innebär att jag sitter i baksätet och har det bra!

Hon är duktig – mellandottern!