Kategori: Obra

Båtbrand = obra

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Vi hade lagt oss på svaj i Långöviken utanför Bovallstrand när jag plötsligt såg ett stort rökmoln på andra sidan berget. Ett rökmoln som inte kunde tolkas som något annat än en kraftig brand. Området runt omkring här är som gjort för båtar att lägga till vid och vi misstänkte snabbt att det var en båtbrand.

20140718-192644-70004229.jpg
På vhf:en kunde vi lyssna på Sweden Rescue som dirigerade dit sjöräddningen från både Fjällbacka och Smögen. De från Smögen kunde vända efter att de från Fjällbacka kommit på plats och fått koll på läget. De två som varit ombord hade kastat sig i vattnet men verkade som tur var inte behöva sjukhusvård. (
http://www.gp.se/nyheter/vastsverige/bohuslan/1.2433632-batbrand-utanfor-bovallstrand)

Ruggigt otäckt är det! Så mycket båt som det finns överallt i Bohuslän under sommaren gör att man aldrig är ensam. Alltid finns det någon eller några båtar nära den egna båten. Matlagning i alla dessa båtar sker antingen på spritkök eller på gasolspis och det är ganska lätt att räkna ut vad som kan hända.

Just idag ligger vi på svaj – alldeles ensamma – men imorgon lär det vara trångt igen….

Otäckt är bara förnamnet. Jag är glad att det ”bara” blev materialskador den här gången. Och att Sjöräddningssällskapet finns.

Får det gå till så?

Publicerat den av en lisa i livet1 kommentar

Idag är deadline för yngsta dotterns gymnasiearbete och helgen har gått åt till att slutföra det. Som förälder är det en självklarhet att ställa upp och hjälpa till på alla sätt man kan och den här gången innebar det att jag och maken lade en stor del av helgen på detta. Att det var melodifestival gick oss spårlöst förbi.

Men – jag blir förvånad då jag får veta hur det har fungerat med handledandet som de skulle ha fått. 40 minuter per elev och vecka var det sagt att de skulle får vilket i deras fall borde gett  fyra timmars handledning. De har fått 1(!) timma och handledningen bestod då mest av ”det där är inte bra” utan att de för den delen även fick veta vad som varit bra eller vad de skulle kunna göra istället. Att som förälder även få se svar som deras handledare skrivit till dem där det framgår att handledaren inte hinner läsa igenom deras arbete pga egen träning är inget som gör att mamman i mig tycker att det hela går rätt till och när feedbacken inför slutklämmen är ”jag hinner inte läsa igenom det, be en kompis istället” då ruttnar jag.

Jag hoppas innerligt att de får godkänt nu. Får de inte det vet jag minst två personer (läs föräldrar) som kommer bli lite lätt obekväma. Även det en självklarhet i föräldrarollen. För hur ska egentligen de själva agera? Ifrågasätta och vara kritiska? Det är ju lätt att tycka men har man läraren i flera ämnen är man nog lite rädd om sina betyg även där… Blir bara lite lätt trött på det om det kommer att behövas lite röjande av oss föräldrar.

Ett ufo på bilden

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

Var kom den ifrån? Den där ”blobben” som plötsligt dök upp på alla bilder. Emellanåt syntes den inte men så fort bakgrunden var lite ljusare fanns den där. Pricken, fläcken eller kanske ett ufo.

En fundering var ju om det var skräp på linsen men efter att ha gjort rent båda objektiven och dessutom konstaterat att det inte spelade någon roll vilket objektiv som satt på var det bara att inse faktum. Något inne i kameran har en, antagligen väldigt liten, fläck på sig. En fläck som jag inte vågar mig på att ta bort.

ufo 1

ufo 2Alltså har jag nu lämnat kameran till en expert och hoppas att löftet om att den ska vara klar imorgon stämmer. Jag kan ju inte vara utan kameran i helgen. Å andra sidan kan jag ju inte ha ufon i alla mina bilder heller.

Alkohol vid helt fel tillfälle

Publicerat den av en lisa i livet2 kommentarer

Mannen i fåtöljen, bredvid soffan vi sätter oss i, öppnar en ölburk. Jag gör snabbt (kanske för snabbt?) bedömningen att han är en av de långtradarchaufförer som körde på färjan innan bilarna släpptes ombord. Klockan är halv fyra och jag räknar till att det är fem timmar tills färjan ska lägga till i Trelleborg. Han öppnar en burk till och sedan ytterligare en. Maken och jag tittar på varandra. Vad gör man? Vi vet ju inte med säkerhet att han kör en långtradare själv. Kanske är han bara med som sällskap. Mannen plockar fram en tandborste och tandkräm och går iväg. Kanske tror han att den alkoholdoft som står som ett moln runt honom ska försvinna.

Dottern och hennes kompis tittar på mig. Får man köra bil efter att man druckit Smirnoff Ice? – undrar de. Det är nämligen det som mannen senare går över till och ett par stycken sådana slinker ner. Och så går han iväg och borstar tänderna igen…

Jag känner mig maktlös och vet inte vad jag ska göra. Vem ska jag vända mig till? Jag vet ju inte ens om han faktiskt kör bil även om hans beteende med tandborstningen får mig att tro det.

När vi kör av färjan kommer jag på mig själv med att titta upp i förarhytterna och undra om lastbilen han kör kommer att vara en av dem som ska åt samma håll som vi… och jag blir arg på mig själv. Arg för att jag inte gjorde något. Arg för att jag kanske hade kunnat stoppa en rattonykter/rattfull förare. Arg för att jag inte visste hur jag skulle göra. Jag hade ju inget regnr att tipsa om. Jag hade inget.

Ledsen arg blir jag! NU ska jag ta reda på hur man ska göra. Återkommer….