Personligt – Sida 5 – en lisa i livet

Lite annorlunda duschrutiner

Publicerat den 18 april, 201522 december, 2015 av en lisa i livet3 kommentarer

Just nu är det inte bara att ta en dusch hur som helst. Foten ska paketeras i plast och får sedan inte bli blöt.

Efter lite funderande på hur det hela skulle gå till åkte maken och köpte en pall. Den ställer jag sedan i duschen.

Efter att ha plastat in foten sätter jag mig på pallen och drar en bänk, som står i badrummet, närmare duschöppningen. Bänken har jag draperat med handdukar innan jag lägger upp foten på den och drar för duschdraperiet så gott det går.

Foten ligger på handduken som jag ska torka mig med så att jag når den när jag är klar. Det allra mest nervösa momentet är att inte halka av pallen. Tvål + plast = superhalt.

Jag torkar mig sittande så att inget vatten kan rinna längs benet för det vet ju alla. Vatten kan ta sig in överallt!!

Har jag tur har jag sedan inte förvandlat badrummet till en swimmingpool. Hittills har det gått sådär men snälla maken torkar och ser glad ut. Det hade helt klart varit krångligare utan hans hjälp, med rätt mycket just nu.

Ändrade planer kan visa sig bli riktigt bra.

Publicerat den 6 april, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

Av olika anledningar blev det ingen båt under påskhelgen men det blev riktigt bra ändå.

De som skulle varit med oss på båten kom hem till oss istället och dagarna blev bra, långa och innehållsrika.

På påskafton körde vi upp till Fiskebäckskil och Gullmarsstrand där det var både tipspromenad och påsklunch. Och allt kryddat med klarblå himmel, sol och underbara miljöer. Precis vad jag behövde…

Just det, mycket god mat också. Jag kan varmt rekommendera Gullmarsstrand och skulle mycket väl kunna tänka mig att starta en ny tradition. Påsklunch i Fiskebäckskil. Hm, den tål att funderas på. Man kan ju liksom komma dit antingen med båt eller bil och nästa påsk lär det inte bli båt. Påsken ligger supertidigt då.

Väl hemma igen bytte vi snabbt om för att sedan åka ner till segelklubben för lite Dragonforcesegling. Även det i fantastiskt väder. Lagom med vind och massa sol. Det blir inte mycket bättre en påskafton.

Också en skärtorsdag

Publicerat den 3 april, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

En skärtorsdag kan innebära att jobba halvdag och mötas av en vacker vy när man kommer till jobbet.

Den kan också innehålla lite födelsedagsshopping i Kungälv med dottern och där ha både klarblå himmel med strålande sol och kolsvart himmel med kornsnö som vräker ner.

Man kan sedan bli uppringd och få veta den exakta tidpunkten man ska infinna sig för fotoperationen på tisdag.

När man kommer hem kan man få en inbjudan från vänner att komma ut till dem i Henån och äta middag med dem i båten.

Att sedan avsluta torsdagen med att svänga vägen förbi andra vänner innan man åker hem blev liksom pricken över i.

Nu finns en långfredag, påskafton, påskdag och annandag att fylla innan min rörlighet begränsas. Dagar som det finns massor med planer för.

Men innan vi börjar med det måste vi städa…

Med ett löjligt flin på läpparna

Publicerat den 27 februari, 20152 mars, 2015 av en lisa i livet2 kommentarer

Mina omgjorda ringar blev klara igår och när jag hämtade dem kände jag mig som ett fån. Förutom att jag hade mardrömmar om dem i natt (butiken hade flyttat, en ring var klar men i roséguld och den andra skulle ”strax” bli klar) var jag extremt förväntansfull. Och plötsligt stod den där, på disken. Asken. Asken som skulle innehålla mina omgjorda vigselringar. Förutom mina gamla ringar har jag lagt till lite som legat i byrålådor hemma. Uddaörhängen och trasiga kedjor gör sig helt klart bättre på mitt finger än liggande i gömslen.

Erica öppnade asken och jag höll andan. Tänk om jag inte skulle gilla dem? Tänk om jag skulle ångra mig? Nu i efterhand fattar jag inte vad jag oroade mig för. Resultatet överträffade mina förväntningar och jag blev till och med tårögd. Ringarna, så enkla, stilrena och snygga och alla stenar, som var och en har en speciell betydelse för mig, har strösslats i vigselringen. Nu sitter de på plats på mitt ringfinger igen och jag kommer aldrig ta av mig dem igen.

Hur mina gamla ringar såg ut? Ringen jag har på långfingret är en del av de nya också.

Innan jag gick var jag bara tvungen att krama Erica (butikschefen). Nordstans Guld har fått en ny stamkund. Dit och ingen annanstans kommer jag att gå framöver. Kvar från ringarna jag lämnade in finns bl a fem blå, ovala safirer. De kommer troligen att hamna i en egen ring vad det lider. Först måste jag bara klura lite på hur den ska se ut. Idéer någon?

Vill du gifta dig med mig igen – igen?

Publicerat den 16 februari, 201516 februari, 2015 av en lisa i livet6 kommentarer

I sommar firar maken och jag silverbröllop. Silverbröllop!!! Det trodde jag bara tanter och farbröder gjorde – typ :-). Nu är vi där, maken och jag. Vi har snart varit gifta i tjugofem år. Ja, den 22 juni för att vara exakt.

När det var 15-årig bröllopsdag i antågande överraskade maken mig. En vanlig och regnig taco-fredag (barnen var yngre då) trollade han plötsligt fram en liten fyrkantig ask med en ring i.

Vill du gifta dig med mig igen?

Sådan är han, min man. Jag grät och döttrarna grät och minns jag inte helt fel föll det nog en och annan tår även på maken. Självklart svarade jag ja!

Reaktionerna vi fick var lite blandade. Somliga var uppriktigt glada för vår skull, andra frågade om vi varit på väg ifrån varandra och några undrade till och med vad det skulle vara bra för. Jag inbillar mig att de olika sätten att se på det speglar var och hur man själv är och mår i sin egen relation. Tänk om du själv till exempel är på väg ifrån och din respektive tycker att ni ska förnya era löften? Lite jobbigt läge… Jag valde att vara lycklig och inte lyssna på det jag inte ville höra och den 22 juni 2005 förnyade vi våra löften i kapellet med medverkan av våra döttrar.

Och så – en lördag ganska nyss gjorde han det igen! Jag satt osminkad, med håret som ett fågelbo och iklädd min hemska OnePiece. Då plötsligt har maken en liten ask i handen, med en ring i, och frågar mig om jag vill förnya våra äktenskapslöften med honom. Igen!

Det är klart att jag svarade JA igen och visst var det tårar även den här gången. För när man är lycklig då svämmar liksom känslorna över.

Nu sitter det en ny ring på mitt långfinger. En ring med fem stenar i. En för oss var i familjen. Symbolik på det sätt jag älskar. Men mest älskar jag maken!

Och även den här gången kommer jag låta bli att lyssna på dem som inte kan förstå det här och som tänker (utan att säga det högt) att det är lite fånigt. Kärlek kan väl ändå aldrig vara fånig?! Amor Vincit Omnia! Så det så.