Ett halvår i taget!

Det känns som att båtsäsongen tog slut väldigt abrupt i och med att vi kom hem från vår seglingssemester. Sedan dess har vi inte varit ute med Aquelina en enda gång och nu börjar det både ta slut på helger och bli kallare ute. Som den ständige optimist jag ändå vill påstå att jag är (oftast) hoppas jag dock på både kommande helg och möjligen även helgen därpå. Visst, det är oktober då men vadå? Vattnet är inte sådär fruktansvärt kallt än så riktigt kallt blir det nog inte inne i båten och värmaren har ju hittills alltid gått som en klocka så varför skulle den ge upp nu liksom? I och för sig finns det ett problem med värmaren och det är att utblåset i akterkabinen, där maken och jag sover, är precis vid makens fötter. Problem med värmaren förresten? Kanske mer problem med maken då eftersom han gör en tunnel med sitt täcke över utblåset och på så sätt får in all varmluft under sitt eget täcke… Hm…

Maken ser inte problemet utan tycker att jag kan krypa in under hans täcke… Jag tycker han kan låta bli att göra tunneln över utblåset istället… Vi löser nog det – OM vi kommer ut förstås.

Skulle det nu inte bli väder för segling till helgen blir det nog tömning av båten istället. Det är mycket som ska fraktas hem. Mat, kläder, dynor, handdukar, lakan, täcken, skor, kuddar, segel, och massor av annat som på något underligt sätt nu ska förvaras iland hemma hos oss. Garaget fylls, klädkammare fylls, skafferiet fylls på för att vi sedan om ungefär ett halvår ska börja flytta ut allt i båten igen. Den flytten är alltid mycket roligare.

När väl båten är på land väntar ett halvår av längtan men också av minnen från vad vi gjorde under föregående seglingssäsong och planerandet för kommande säsong. Det är riktigt roligt det! Gissar jag nu kommer planerna att innehålla mycket segling i Danmark igen.

Söndagen före söndagen före tisdagen

Den 5 oktober ska yngsta dotterna operera sitt hjärta igen och jag insåg idag att det bara är en vecka bort i tiden. Även om vi väntat på detta – och sett fram emot det blev det plötsligt väldigt verkligt och väldigt nära.

Samtidigt som jag som mamma givetvis tänker alla ”mammatankar” så ser jag även fram emot den 5:e för oavsett hur det går innebär utfallet att vi tar avstamp i ett nytt normalläge. Jag är övertygad om att det normalläget kommer att innebära att yngsta dottern återigen tänker, lever och andas handboll och att jag som mamma återigen kommer att behöva tjata på henne att prioritera tiden även till skolan. Jag längtar redan! Även om det någonstans kanske finns en pacemaker inblandad… Men då ingår även den i normalläget och då behöver hon heller inte äta några mediciner med knasiga biverkningar.

Vi är helt klart bäst på att göra pizza

Yngsta dottern och jag gjorde egna pizzor idag. På sin hade hon tomatpuré, rödlök, skinka, champinjoner, créme fraiche mozarella och sparris. Jag valde en lite annan fyllning. Efter ett besök i fiskbilen hade jag både tonfiskfilé och räkor att ha på min pizza. Istället för tomatpurén använde jag créme fraiche som bas och på de blev det sedan tonfisken, räkorna, kronärtskocksbottnar, rödlök och champinjoner. Riven ost på det och när den sedan var klar toppade jag den med en mango chutneysås som även den kom från fiskbilen.

De blev grymma! Och jag kommer att vara mätt i flera dagar nu känns det som 🙂