Även jag kan förvåna mig själv

Klappar mig själv på axeln.

Hade ställt väckarklockan på 06.10 (i min värld nästan omänskligt tidigt) och packat träningsväskan. Planen var ett tidigt träningspass före jobbet. För ett tag sedan lyckades jag till och med göra det till en vana men det var nästan ett år sedan nu och orken har liksom inte riktigt funnits där. Dags för ett krafttag alltså…

Så ringde klockan och jag kände efter. Orkade jag? Nej det kändes inte så – alltså ställde jag fram klockan en timma och vände på mig för att somna om. Då hände det – jag blev förbannad på mig själv…. Allt var ju för tusan förberett. Så vad händer? Jo, jag tar mig upp och iväg och kommer till jobbet vid åttatiden färdigtränad, nyduschad och hungrig, men även supernöjd med mig själv.

Ibland kan jag till och med förvåna mig själv.

1947706_10151865514121116_872896614_n

En helt ny värld med Lightroom 5

Efter andra lektionen i Lightroom 5 bestämde jag mig för att det var dags att våga börja leka med programmet även om vi bara egentligen skrapat på ytan på den myriad med funktioner och finesser som finns i det.

Lite fotografier tagna under gårdagskvällens promenad fick agera testobjekt och jösses vad fort tiden gick men visst syns det skillnad? Nu gäller det bara att inte fastna i fällan att överarbeta bilderna men med rätt verktyg (och kunskap)  finns det ju i alla fall förutsättningar. Inser bara att jag måste träna, och träna, och träna och träna ännu mer. Målet är givetvis att inte behöva redigera alla bilder jag tar så om jag istället säger att jag vill behandla dem, typ ge den ett lite snyggare slutresultat låter det nästan bättre. Solnedgångsbilderna tycker jag är ett tydligt exempel på där kameran (läs jag) lyckas med att få bilden rätt återgiven från början. De bilderna krävde alltså lite mer ”behandling”.

Ordningen på bilderna är FÖRE och EFTER.

blogg blogg1 blogg2 blogg3

Nu blir ju kuggfrågan – var ska jag få all tid från?

184. Min stad (46 av 365)

I ”min stad” har vi palmer och nej – den ligger inte i södra Europa eller så.  Nu har palmerna börjat vakna ur sin vinterdvala och fallosallén (inplastade palmstammar kan se ut som något helt annat…) har återigen börjat se ut som den palmallé som det nog är tänkt att den ska vara.

Men – när jag med kisande ögon betraktade solnedgången kunde jag nästa, nästan låtsas att jag var någon helt annan stans.

1798819_10151846507651116_551004669_n