Engegemang och intresse – Sida 6

Fiskarstugan på Käringön

Publicerat den 3 oktober, 20133 oktober, 2013 av en lisa i livetLämna en kommentar

Som vanligt när vi är ute med båten träffar vi många människor. Både kända och okända. Så också på Käringön i helgen. På så sätt fick vi veta att Fiskarstugan hade öppet under lördagen. Trots att jag varit på Käringön många gånger visste ingen av oss något om den men nyfikna som vi är passade vi på.

1957 testamenterades Fiskarstugan till Käringön av Matilda Engström och själva stugan tros vara ända från 1700-talet. Villkoret i Matildas testamente var att stugan inte fick säljas till badgäster så istället fick en hembygdskommitté i uppgift att ta hand om huset. En önskan Matilda hade var att med huset kunna visa hur man bodde förr i tiden. Matilda själv levde väldigt spartanskt så man fick komplettera huset med en hel del.

Som alltid när jag kommer in i ett gammalt hus blir jag helt fascinerad. Både av historiens vingslag men också av sakerna, miljön och känslan i huset. Säkert stämmer den inte helt överens med hur det faktiskt var – det var ju ingen dans på rosor direkt men jag vill gärna tro att de hade det bra på sitt sätt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Medan vi var där fick vi även möjlighet att se på nära håll hur repslagning går till men det skriver jag om i ett separat inlägg.

Slutartider, bländartal och ISO

Publicerat den 3 oktober, 20133 oktober, 2013 av en lisa i livetLämna en kommentar

Jag gillar att fotografera och är rätt nöjd med en del bilder jag tar. Ibland vet jag varför jag lyckas eller misslyckas men allt för ofta använder jag mig av metoden ”omjagtarmångabilderblirnognågonbra”. Den metoden innebär alltid att jag har måååånga bilder att gå igenom. I runda slängar kanske 3-400 efter varje fototillfälle. Det här ska det bli ändring på. Nu ska jag lära mig hur jag ska göra och vad det är som gör att bilden då blir bra. Tillbaka till skolbänken alltså…

10 onsdagkvällar framöver (jag har redan anmält mig till steg 2 också) blir det till att traggla en hel del teori men också för att träna på teorin i praktiken. Första tillfället var igår. Från att ha lämnat komfortzonen och automatläget för ett tag sedan, mellanlandat lite i AV-läge (Bländarautomatik) kastade jag mig igår ut i den helt manuella världen med både slutartider och bländartal. Allt toppat med ISO. Just det här med bländartal och slutartider är det som förvirrar mig mest men enligt kursledaren kommer vi att gå igenom det så många gånger så att till och med jag kommer att begripa det. Just nu försöker jag komma ihåg ju lägre bländartal, desto större är öppningen i bländaren vilket innebär att mer ljus släpps in. Borde fastna kan man tycka… Jag ska även försöka mig på att gå ifrån sportläget när jag fotograferar hundar i rörelse och istället använda mig av manuella inställningar för slutartider.

Lite djupt vatten känns det som tycker jag… Men kan andra så borde även jag kunna. Eller?

Jobbigt men oerhört bra

Publicerat den 30 augusti, 201330 augusti, 2013 av en lisa i livetLämna en kommentar

Ibland får jag förmånen att lyssna på spännande föredrag men det jag fick ta del av igår slog det mesta. Under två timmar pendlade jag mellan alla olika känslor man kan namnge.

Redan när jag kom in i salen blev jag nyfiken och den känslan följdes sedan av glädje, ilska och en stor sorg. Så stor att tårarna på både mig och flera andra runt omkring mig lyssnade medan tårarna trillade på våra kinder. När jag log var jag genuint glad, när jag grät var det för att jag oerhört illa berörd och var ledsen och ilskan jag kände var riktigt stark. Föredragshållaren var Mikael Andersson.

Mikaels mamma utsattes tidigt under sin graviditet av det hemska giftet hormoslyr och som en konsekvens av de föddes Mikael utan armar och ben. Budskapet från sjukvården var att föräldrarna skulle glömma bort sin son och skaffa ett nytt barn. Pojken skulle ju inte ens kunna sitta själv. Det tog ett helt år för dem att få lov att ta hem honom. De hade nämligen inga planer på att glömma sin son. Därefter följde 14 år då sjukvården vill göra honom normal med arm- och benproteser. Till slut slog han näven i bordet och gick sin egen väg.

Idag klarar han sig helt själv. Allt från att raka sig till att köra bil och stå på händer. Han gör nämligen det han vill och vill lyckas. Han vill veta att han kan göra det han vill. Snacka om att i och med det både behöva vara viljestark, lite på tankens kraft, inte vara rädd för att skada sig medan han försöker och göra saker på ett helt annat sätt. Det som fastnade mest hos mig var när han frågade oss om hur han tog på sig bilbältet…. När han berättade var det rätt självklart men det var inte alls lätt att själv komma på det.

Dränerad men på ett positivt sätt. Så skulle jag nog vilja beskriva hur jag kände mig efteråt. Dränerad på ett positivt sätt och rätt medveten om att de utmaningar jag brottas med i min vardag är rätt små – i alla fall sett i det stora hela.

Får du möjlighet att lyssna på honom – gör det! Du kommer inte att ångra det.

Lite mer än en timme senare

Publicerat den 11 maj, 201311 maj, 2013 av en lisa i livetLämna en kommentar

Det skulle bara ha varit en kort hundrastningspromenad men blev så mycket mer. Vi tog bryggan norrut mot badplatsen på Smögen, förbi de där sjöbodarna som finns på ALLA foton från Smögen.

Redan i morse hade jag sett att det fanns en utmärkt led på Holländareberget och nu blev det tillfälle att välja den. Trots blåsten blev det riktigt bra. Den mesta tiden hade vi vinden i ryggen eller var i lä. Egentligen var det bara första delen upp mot kumlet som var kallt men det var så värt det. Leden kan verkligen rekommenderas.

Givetvis hittade Sintra de lerigaste ställena inte ens duschen av henne efter promenaden fick bort all ljung i pälsen, men lycklig var hon och helt utslagen är hon nu efter ytterligare en dag i båten. På något sätt verkar hon bli duktigt uttröttad här.

Semester light

Publicerat den 9 maj, 20139 maj, 2013 av en lisa i livetLämna en kommentar

Det är torsdag. Det är den åttonde maj. Det är INTE semester.

Ändå känns det så.

Tempot är lågt och vi bara är… Något säger mig att det är precis vad vi behöver. Att bara vara. Tillsammans. Tillsammans med vänner. Ute med båten. Promenera. Grilla. Umgås. Sååå härligt.