Den försvunna veckan

Att vara sjuk några dagar då och då kan vara ok men att bli liggande en hel vecka är det verkligen inte. En hel vecka bara försvann liksom. Och inte bara veckan utan även 50-årskalaset som vi skulle åka på i Stockholm och som fick avbokas. Nej – det var ingen vidare bra vecka. Soffan, sängen och tv’n har varit mina bästa kompisar. Ja, tillsammans med penicillin och ipren/alvedon förstås. Jag kan konstatera att det finns väldigt dåliga tv-program. Riktigt kassa till och med men det var först mot slutet av veckan som jag kom på att jag ju kunde titta på annat på Netflix istället.

Som den eviga optimist jag är trodde jag nog att det skulle gå över snabbare än det gjorde men det var egentligen först igår som jag började känna mig bra igen. Det firade jag med att åka till skogen med Sintra. Det blev en promenad i vackert väder och med Sintras kullbror Rufus med matte. Hon hade också legat sjuk hela veckan så vi hostade oss runt spåret. Hundarna hade roligt i alla fall och de blev både blöta och smutsiga men framförallt riktigt glada.

10013873_10152328678956116_5368958208542952245_n 10264941_10152328679066116_7535301996024630881_n 10734000_10152328678816116_4779908459792642698_n 10802043_10152328678926116_4683261849582066494_n

Glad igår var också maken som kunde vara med på en Dragon Force-tävling på segelklubben och det i strålande sol. Ett litet plåster på såren efter att inte ha kunnat åka på baluns i huvudstaden.

1441403_10152328682931116_1883617785647910272_n 10177300_10152328682581116_5904639071305148261_n 10271472_10152328682521116_5411832211797333615_n

Den här veckan lär det hända betydligt mer…

Sommarväder i november

Sintra och jag tog oss en promenad i skogen. Visserligen var det väldigt blött och där inte träden läade blåste det bra. Ändå, 14 grader varmt. Den 2 november. Senast det var så här varmt var visst på 1800-talet…

Jag klagar inte även om det var konstigt att bara ha en tunn vindjacka när jag egentligen skulle ha haft täckjacka, vantar och mössa…

IMG_1121.JPG

IMG_1120.JPG

IMG_1119.JPG

Ladda luft

När man har vaknat tidigt (släng dig i väggen vintertid), ätit frukost, röjt köket, dammsugit och tvättat och hängt en maskin tvätt är det rätt skönt att gå en sväng i skogen. Bara så.

Inget mer än Sintra, hennes kullbror Rufus och Rufus matte.

Som vi sade – en tia på en tiogradig skala. Det betyder full laddning av batteriet. På ett bra sätt!

IMG_9545.JPG

IMG_9547.JPG

Fiffig modell

I senaste numret av tidningen Praktiskt Båtägande är vi (Sintra och jag) med på bild. Vi visar den fiffiga sele vi har att lyfta henne med när vi ska röra oss av och på båten. Nu är det inte så att vi alltid använder den men när man ligger som åttonde båt i Skagens hamna och följaktligen ska klättra över sju båtar innan man kommer iland och bära med sig Sintra är det rätt skönt att ha händerna fria. Det är det som är fiffigt med den här selen.

Dessutom kan man bära henne antingen på ryggen eller magen. Bra va?

Skärmklipp

I tidningen finns flera tips så ”löp och köp”

Från minus till plus.

När dagen börjar med migrän känns inte dagen särskilt bra. Som tur var ”tog” medicinen så frampå förmiddagen började jag känna mig som människa igen. Till och med så mycket att jag kunde ta mig till jobbet. Jag kanske inte var helt bra för jag bestämde mig för att GÅ till jobbet. Gå som i att promenera. Maken hade bilen med hundburen och skulle hämta Sintra på dagis så jag tänkte till och med promenera hem också…

Så långt hade dagen utvecklats åt rätt håll. En hundbusdejt vid halvsextiden hade också dykt upp.

Sen sket det sig så att säga.

Maken ringde och berättade att tåget var inställt och skulle alltså inte kunna hämta på dagis. Jag hade ingen bil och kunde inte heller hämta på dagis och även om jag hade haft bil hade jag inte bilen med buren… Den stod på pendelparkeringen.

Här någonstans, när logistiktänkandet gick på högvarv, ringde en kompis och tyckte att vi skulle hänga med dem ut och äta under kvällen. Just där och då kändes det inte som en bra idé.

Nu löste sig logistiken tack vare dotter med pojkvän. Bilen, hunden och jag blev hämtade och det med god marginal för att hinna till hunddejten.

Det var lika stor glädje hos både Sintra och Charlie som vanligt och de hann med allt. Springa efter fåglar, skutta i högt gräs, simma efter pinnar och busa sådär så att jag blir glad i hela kroppen.

IMG_0350.JPG

IMG_0351.JPG

IMG_0353.JPG

IMG_0349.JPG

IMG_0365.JPG
Och visst hängde vi med våra vänner ut och åt. Det visade sig vara en riktigt bra idé!